Restless Legs Syndrom (RLS) är ett kroniskt tillstånd som drabbar
5–15 % av befolkningen, mest kvinnor. RLS är ingen ny diagnos, symtomen beskrevs redan på 1600-talet, men fortfarande är RLS relativt okänt.
Namnet "restless legs" myntades på 1940-talet av den svenske neurologen
Karl-Axel Ekbom och betyder helt enkelt ”rastlösa ben”.
Det är ett passande namn eftersom det mest karaktäristiska för
RLS är ett starkt behov av att röra på benen. Rörelsebehovet beror
på obehagliga känselförnimmelser djupt inne i benen. Patienten
upplever en ytterst obehaglig oro i benen så att det inte går att hålla
dem stilla. Symtomen uppträder oftast vid längre tids stillasittande,
t.ex. på kvällen framför TV:n eller i sängen.
Hos många är obehagen värst nattetid, inte sällan i övergången mellan
vakenhet och
sömn. Symtomen lindras av rörelser, t.ex. att tänja ut
musklerna, massera eller gå upp och
promenera. Under sömnen
förekommer ofta ofrivilliga sparkar och rörelser.
Tidigare betraktades RLS som mindre vanligt och kanske också mindre
viktigt att behandla. Diagnosen missades ofta eftersom kunskapen om
RLS var dåligt spridd. Nu har det blivit bättre och allt fler får korrekt diagnos
för sina besvär. Dessbättre är det väldigt sällan som primär RLS
beror på allvarliga medicinska störningar.
Idag finns goda behandlingsmöjligheter, både med hjälp av läkemedel och livsstilsförändringar.
Se film om RLS
Patienten Ellsmari Jagbrant berättar om hur det är att ha RLS.
RLS typiska yttringar
RLS kännetecknas av besvärliga “myrkrypningar”. Det kryper, suger eller spänner inne i benen,
en oro som gör att det inte går att hålla benen stilla. En del patienter har värk i stället för krypningar
medan andra har både värk och krypningar, framförallt i vila och nattetid.1-6
För många är
sömnstörningen mest besvärande.
